Ulla Strömbeck Larsson

Ulla föddes i Oscars församling 1934. Kom på barnhem och togs emot av sina adoptivsföräldrar som litet barn. Vera (1892-1957) och Peter (1895-1960) Strömbeck var hennes kära föräldrar. Mamma växte upp i Nacka. Peter Strömbeck var skogsvaktare och bostaden heter Stora Nynäs, det stora gula huset vid Nackanäsbron (finns ännu kvar).   Hon gick i Sickla Skola, sedan Saltsjöbadens Samskola 1945-53. Sommararbete på Skandinaviska Banken 1951-55. Assisterande Husmor i England 1954 på St.Chrisopher School. Två terminer på Stockholms Borgarskolas Språklinje med avslut 1955. Under sommaren 1955 Fransk Språkkurs i Lusanne, Schweiz.   Sedan blev det fjällen, flera tjänstgöringsbetyg hittar jag från Svenska Tursitföreningen från 1956 till 1959. Abisko Turiststation, Sylarnas Fjällstation och Tjärö tursiststation i Blekinge skärgård.   Hasselbackens restaurangskola: 1958-59 Yrkeskurs för Husfruar följt av Kurs för Hotellsekreterare, Kamerala linjen 1959-60. Och här träffar mamma min pappa, Lars-Eric Larson. De förlovar sig och gifter sig 8 oktober 1960, jag kommer till världen 27 december 1960. Straxt efter giftemålet går mammas pappa bort. Det blir ett hårt slag. Mamman dog några år innan dess.   Mamma gifter in sig i en restaurangfamilj, då min farfar, Sven Larson är entrepenör, krögare, föreningsmänniska med flera ordförandeuppdrag. Vi bor i Nacka, mamma är hemmafru och pappa arbetar som kamrer på sin fars företag. Jag minns somrar på Gotland, härliga båtturer i Stockholms Skärgård samt många fjällturer. Båda mina förädrar gillar friluftsliv.   Det knakar i familjeidyllen och mamma tar mig under armen och flyttar till Sundsvall 1967. Nu hittar jag tjänstgöringsbetyg. Mamma har vårdnaden om mig. Pappa och hans familj träffar jag ofta. Mamma och jag flyttar hem till Nacka igen 1969.   Ulla arbetade, var hjälpsam, glad, rättvis, älskade mig, naturen och jazzmusiken. Jag hade en annorlunda och bra uppväxt. Fick tidigt lära mig "att klara míg själv". Mamma jobbade i hotell- och restaurangbranchen, det kunde bli sena kvällar/nätter. Hon skaffade hunden "Impas" till mig, så jag inte skulle vara ensam. Men jag kände mig aldrig ensam. Hon fanns alltid där för mig.   Mamma var flitig, positiv och väldigt ambitiös. Det skulle vara ordentligt gjort. Hon hade svårt att att ta ledigt, vara pensionär. Extrajobbade länge som språklärare på Medborgarskolan och tog sedan privata elever att lära i språk. Mamma var en humanist, duktig på språk. Annars var hennes yrke allt från bankarbete, husfru, reception, servitris/hovmästare och arbetsledare.   1980 råkade mamma ut för en allvalig bilolycka, hon har även brutit sig lite här och där på livets väg. Men har alltid tagit sig igenom svårigheter och kommit tillbaka till mig och yrkeslivet. Tills hon för ca 5 år sedan fick reda på att hon hade sjukdomen KOL. Det blev ett farande till sjukhus och rehablitering, bodde kvar i hemmet till april 2013. Sista bostaden blev Lillängens boende april-13 till november-15.   Toppen att mamma fick den sista omsorgen. hon verkligen behövde. Jag bor på Gotland, men resorna till mamma blev många och ofta på min lediga tid. Vi fick de där fina sista stunderna, med mycket prat, skratt och sång. Sista veckan sjöng jag mest själv. Ulla var med, in i det sista. Hon var allt lite rädd för att dö, jag är helt övertygad om att hennes kämparglöd går vidare, med ett leende tänker jag, Ulla hade ett kul liv och hon levde livet om ack lite hårt ibland.   Dottern, Mia.