Information

Erik Hindorff Claesson

  • 1995.12.14 - 2016.06.12

Griftetal Erik 2016-07-15 &nbsp; Älskade, älskade Erik Vi fick nästan 20 ½ år tillsammans med dig, innan det som inte fick hända, hände där på natten i Södertälje. Allting såg ju så ljust ut. Du var på väg att bygga en ny tillvaro, ett eget liv med studier i Uppsala. Och&nbsp;du hade&nbsp;jobb ordnat för sommaren.&nbsp; Så försvann allt. Varför just du, Erik? Hur kan världen vara så grym? Vad har vi gjort för att drabbas av detta? Och det finns inga svar… Det finns egentligen inte ord för den&nbsp;sorg vi känner idag. Och den&nbsp;tomhet&nbsp;som&nbsp;du lämnar efter dig.&nbsp; Vi tänker på&nbsp;dig hela tiden.&nbsp;Och insikten att vi inte kommer att få vara mer med dig&nbsp;gör så fruktansvärt ont.&nbsp; Det vi kan göra är att minnas dig&nbsp;-&nbsp;och&nbsp;försöka&nbsp;lära oss av dig&nbsp;och den person du var. När man beskriver dig,&nbsp;Erik,&nbsp;är det två ord som särskilt framträder: Begåvad och Omtänksam. Din begåvning tog sig uttryck på många olika sätt. Du förstod saker,&nbsp;du kopplade&nbsp;alltid&nbsp;extremt&nbsp;snabbt och&nbsp;du hade&nbsp;så&nbsp;lätt för dig – i allt från&nbsp;skolan till sociala sammanhang. Alla&nbsp;som träffade dig&nbsp;gillade dig direkt – en förmåga&nbsp;som&nbsp;ytterst få har. Men din begåvning fick också konkreta&nbsp;uttryck, framförallt i skrift.&nbsp;Att du som ung kille kunde formulera dig så väl,&nbsp;att till och med din lärare gav&nbsp;dig specialundervisning&nbsp;och högläste dina texter&nbsp;var i sanning unikt. Jag ska läsa ett&nbsp;litet&nbsp;stycke som du själv skrev&nbsp;som övningsuppgift&nbsp;för&nbsp;drygt&nbsp;ett år sedan, på din första högskolekurs.&nbsp;Det här är dina egna ord: ”Jag befinner mig mitt i en hästsko, formad av den runda byggnaden framför mig och klippan bakom mig.&nbsp; Det är ett konstant myller av människor runt omkring mig, alla på väg, ivriga, sporrade av vårsolen som äntligen visat sig. På en bänk framför mig sitter en ensam kvinna och huttrar när den gångna vintern gör ett sista utfall med den bitande vinden. Hennes ögon ligger djupt, ringarna under dem mörka.&nbsp; Hon suger stressat på en cigarett samtidigt som hon frenetiskt drar och petar med fingret mot telefonens skärm.&nbsp; Kanske undrar hon hur tentan gick, eller kanske frågar hon sin kompis var&nbsp;i helvete hennes nycklar tog vägen igår. Vinden tar fart och tvingar alla i området att böja sig och kisa med ögonen. Det är nästan vackert, som väl synkroniserade dansnummer.&nbsp; Nyckfull som den är ger vinden oss en stunds respit.Och kvinnan framför mig vänder upp ansiktet&nbsp;mot den värmande solen.&nbsp;Hon ser inte alls lika bestört ut längre, kanske tog hon tillfället i akt och lät tankarna flyta bort en stund, det är ju trots allt inte varje dag en sådan sol går att finna såhär års!&nbsp; Vinden återvänder, det känns som att sitta i stormens öga. I halvcirkeln framför mig fladdrar människor och skräp förbi.” ----- Det andra ordet&nbsp;som beskriver dig&nbsp;Erik,&nbsp;är omtänksam. Du&nbsp;gjorde&nbsp;alltid&nbsp;livet&nbsp;ljusare och lättare&nbsp;för oss som fanns&nbsp;i din närhet.&nbsp;Som du har brytt dig om,&nbsp;och älskat människorna runt&nbsp;omkring dig&nbsp;- Det är&nbsp;kanske&nbsp;den största gåva du gett oss.&nbsp; Jag kan inte låta bli att tänka på när du var liten, för du var speciell redan då. Enkel och positiv,&nbsp;ständigt&nbsp;en glädjespridare. Du hjälpte&nbsp;även&nbsp;mig&nbsp;genom tunga stunder. Jag minns&nbsp;flera&nbsp;gånger&nbsp;när&nbsp;jag tittad<a name="_GoBack"></a>e på dig när du var liten och kände att ”det här&nbsp;vi har&nbsp;är ganska bra trots&nbsp;allt”. Duspred värme bara genom att vara du. Du&nbsp;gav kraft och en vilja att göra bättre. Therese&nbsp;charmade du&nbsp;från&nbsp;allra&nbsp;första början&nbsp;och ni blev&nbsp;så småningom väldigt tighta. Det är till och med möjligt att Victoria och Carolina&nbsp;aldrig&nbsp;hade funnits utan dig,&nbsp;Erik. Du och Adam stod varandra väldigt nära. Ni fanns alltid för varandra och fungerade som&nbsp;varandras&nbsp;stöd. Den person ni alltid kunde dela saker med.&nbsp; Jag vet att&nbsp;Adams tillvaro hade varit mycket&nbsp;dystrare och&nbsp;svårare utan dig,&nbsp;Erik.&nbsp;Du älskade din storebror och&nbsp;du&nbsp;var alltid lojal.&nbsp;Ni konkurrerade egentligen aldrig,&nbsp;utan ni kompletterade varandra i ordets bästa bemärkelse.&nbsp;Adam har dig att tacka för så mycket. Jag tror&nbsp;därför&nbsp;att du, Erik, lyckades med en alldeles speciell livsuppgift: Du fanns för oss runt omkring dig.&nbsp;Du gav kärlek i ordets djupaste mening. Du tog hand om oss och&nbsp;du har hjälpt&nbsp;oss in på rätta vägar igen. Du gav&nbsp;styrka och du gav stöd. Du gav oss glädje och gemenskap.&nbsp; Kanske förstod vi&nbsp;inte&nbsp;hur bra du var för oss. Idag förstår vi&nbsp;- och&nbsp;idag saknar vi dig&nbsp;oändligt. Tack för allt, Erik.&nbsp; Sov gott, gubben, tills vi möts igen. &nbsp; &nbsp; &nbsp; &nbsp;

Griftetal Erik 2016-07-15 &nbsp; Älskade, älskade Erik Vi fick nästan 20 ½ år tillsammans med dig, innan det som inte fick hända, hände där på natten i Södertälje. Allting såg ju så ljust ut. Du var på väg att bygga en ny tillvaro, ett eget liv med studier i Uppsala. Och&nbsp;du hade&nbsp;jobb ordnat för sommaren.&nbsp; Så försvann allt. Varför just du, Erik? Hur kan världen vara så grym? Vad har vi gjort för att drabbas av detta? Och det finns inga svar… Det finns egentligen inte ord för den&nbsp;sorg vi känner idag. Och den&nbsp;tomhet&nbsp;som&nbsp;du lämnar efter dig.&nbsp; Vi tänker på&nbsp;dig hela tiden.&nbsp;Och insikten att vi inte kommer att få vara mer med dig&nbsp;gör så fruktansvärt ont.&nbsp; Det vi kan göra är att minnas dig&nbsp;-&nbsp;och&nbsp;försöka&nbsp;lära oss av dig&nbsp;och den person du var. När man beskriver dig,&nbsp;Erik,&nbsp;är det två ord som särskilt framträder: Begåvad och Omtänksam. Din begåvning tog sig uttryck på många olika sätt. Du förstod saker,&nbsp;du kopplade&nbsp;alltid&nbsp;extremt&nbsp;snabbt och&nbsp;du hade&nbsp;så&nbsp;lätt för dig – i allt från&nbsp;skolan till sociala sammanhang. Alla&nbsp;som träffade dig&nbsp;gillade dig direkt – en förmåga&nbsp;som&nbsp;ytterst få har. Men din begåvning fick också konkreta&nbsp;uttryck, framförallt i skrift.&nbsp;Att du som ung kille kunde formulera dig så väl,&nbsp;att till och med din lärare gav&nbsp;dig specialundervisning&nbsp;och högläste dina texter&nbsp;var i sanning unikt. Jag ska läsa ett&nbsp;litet&nbsp;stycke som du själv skrev&nbsp;som övningsuppgift&nbsp;för&nbsp;drygt&nbsp;ett år sedan, på din första högskolekurs.&nbsp;Det här är dina egna ord: ”Jag befinner mig mitt i en hästsko, formad av den runda byggnaden framför mig och klippan bakom mig.&nbsp; Det är ett konstant myller av människor runt omkring mig, alla på väg, ivriga, sporrade av vårsolen som äntligen visat sig. På en bänk framför mig sitter en ensam kvinna och huttrar när den gångna vintern gör ett sista utfall med den bitande vinden. Hennes ögon ligger djupt, ringarna under dem mörka.&nbsp; Hon suger stressat på en cigarett samtidigt som hon frenetiskt drar och petar med fingret mot telefonens skärm.&nbsp; Kanske undrar hon hur tentan gick, eller kanske frågar hon sin kompis var&nbsp;i helvete hennes nycklar tog vägen igår. Vinden tar fart och tvingar alla i området att böja sig och kisa med ögonen. Det är nästan vackert, som väl synkroniserade dansnummer.&nbsp; Nyckfull som den är ger vinden oss en stunds respit.Och kvinnan framför mig vänder upp ansiktet&nbsp;mot den värmande solen.&nbsp;Hon ser inte alls lika bestört ut längre, kanske tog hon tillfället i akt och lät tankarna flyta bort en stund, det är ju trots allt inte varje dag en sådan sol går att finna såhär års!&nbsp; Vinden återvänder, det känns som att sitta i stormens öga. I halvcirkeln framför mig fladdrar människor och skräp förbi.” ----- Det andra ordet&nbsp;som beskriver dig&nbsp;Erik,&nbsp;är omtänksam. Du&nbsp;gjorde&nbsp;alltid&nbsp;livet&nbsp;ljusare och lättare&nbsp;för oss som fanns&nbsp;i din närhet.&nbsp;Som du har brytt dig om,&nbsp;och älskat människorna runt&nbsp;omkring dig&nbsp;- Det är&nbsp;kanske&nbsp;den största gåva du gett oss.&nbsp; Jag kan inte låta bli att tänka på när du var liten, för du var speciell redan då. Enkel och positiv,&nbsp;ständigt&nbsp;en glädjespridare. Du hjälpte&nbsp;även&nbsp;mig&nbsp;genom tunga stunder. Jag minns&nbsp;flera&nbsp;gånger&nbsp;när&nbsp;jag tittad<a name="_GoBack"></a>e på dig när du var liten och kände att ”det här&nbsp;vi har&nbsp;är ganska bra trots&nbsp;allt”. Duspred värme bara genom att vara du. Du&nbsp;gav kraft och en vilja att göra bättre. Therese&nbsp;charmade du&nbsp;från&nbsp;allra&nbsp;första början&nbsp;och ni blev&nbsp;så småningom väldigt tighta. Det är till och med möjligt att Victoria och Carolina&nbsp;aldrig&nbsp;hade funnits utan dig,&nbsp;Erik. Du och Adam stod varandra väldigt nära. Ni fanns alltid för varandra och fungerade som&nbsp;varandras&nbsp;stöd. Den person ni alltid kunde dela saker med.&nbsp; Jag vet att&nbsp;Adams tillvaro hade varit mycket&nbsp;dystrare och&nbsp;svårare utan dig,&nbsp;Erik.&nbsp;Du älskade din storebror och&nbsp;du&nbsp;var alltid lojal.&nbsp;Ni konkurrerade egentligen aldrig,&nbsp;utan ni kompletterade varandra i ordets bästa bemärkelse.&nbsp;Adam har dig att tacka för så mycket. Jag tror&nbsp;därför&nbsp;att du, Erik, lyckades med en alldeles speciell livsuppgift: Du fanns för oss runt omkring dig.&nbsp;Du gav kärlek i ordets djupaste mening. Du tog hand om oss och&nbsp;du har hjälpt&nbsp;oss in på rätta vägar igen. Du gav&nbsp;styrka och du gav stöd. Du gav oss glädje och gemenskap.&nbsp; Kanske förstod vi&nbsp;inte&nbsp;hur bra du var för oss. Idag förstår vi&nbsp;- och&nbsp;idag saknar vi dig&nbsp;oändligt. Tack för allt, Erik.&nbsp; Sov gott, gubben, tills vi möts igen. &nbsp; &nbsp; &nbsp; &nbsp;
Beställ blommor Blommor
Ge en gåva Minnesgåva