Karin Sundqvist

Saknaden är enorm efter dig, ibland kan jag inte ens nämna ditt namn innan tårarna kommer...idag är en sådan dag. Jag vill ha en go kram, en sådan som bara du kan ge

Tack Karin, för att vi fick bli dina vänner under vintern 1986 när vi tillsammans var Borås Lucia. Vi minns ditt glada skratt och fina vänskap! Vi skulle fira 30-årsjubileum tillsammans i år, och du kommer fattas oss. När det är som tyngst vill vi ändå minns dig med glädje Karin! Våra tankar går till din familj och dina kära. Vi ses i sånghimlen!

Tack Karin! För att jag fick ha dej som vän i 46år, 9mån, 28dagar. Tänk vad mycket roligt vi har gjort tillsammans, alla bad i dammen, "vitsippsön" där vi höll till mycket, cykelturerna, "rävjakten" och konsterna på "grepsnäs". Vänersnäs och alla andra läger, övningar och sångframträdande med Fyrklövern, brevväxlingen med våra underbara smeknamn, Rosamunda o Klarabella och mycket, mycket mer. Tack för alla skratt och glada minnen. Vi ses i Nangijala Kram Ulle

Älskade Karin, Det är svårt att sätt ord på den saknad jag känner. Ditt skratt, din underfundighet, din värme och omtänksamhet. Du berikade mitt liv. Tack för att jag fick vara din vän. Du lämnar ett stort tomrum efter dig. Saknad (Ingrid Arvidsson) Så liten plats en människa tar på jorden. Mindre än ett träd i skogen. Så stort tomrum hon lämnar efter sig. En hel värld kan inte fylla det. Så litet en människas hjärta är. Inte större än en fågel. Rymmer ändå hela världen och tomma rymder större än hela världen ändlösa tomma rymdskogar av tystnad sång.

Finaste Karin.... Tack underbara du för alla stunder och fina minnen vi delat under de drygt 20 år jag fick fördelen att vara din vän. Saknar din alltid glada röst.

Finaste Karin! Tack för alla skratt, alla kloka ord, all glädje och alla sånger. Tack för all gemenskap, alla högtider, kalas, vardagar och allt annat vi har delat inom familjerna i "Sundsvalls-släkten" (eller "La Famiglia") - under mer än 25 år. Du fattas oss, men du kommer ändå alltid att vara med oss, både i själ och hjärta.

Fina Karin. Nicce med gitarren, Hotel California och du sittande på en stol med nyförälskelse i blicken.

Å Karin mina tårar har inget slut. Vi sågs på en begravning i vintras och jag blev så innerligt glad att se dig, tillsynes välmående och stark, men säkert fanns ett kaos inombords. Tack för förtroendet att vara dagmamma till Lovisa 1995 vilken ära. Tack för att du en gång pratade om att du inte ville bli en nejsägare, att det är så lätt att slänga ur sig ett nej. Jag blev en ja-sägare som fått träna på nej efter det. Välmående och stark. Så kommer jag att minnas dig. Och det konstiga var att på midsommarafton och dagen innan bestämde jag mig för att ringa dig och Gabriella för en fika på hamnstugan, Våran tradition, som av någon anledning ebbade ut. Jag kände så starkt att jag måste ringa Karin, jag vill fika med er när vi är 70. Den fikan får bli på en annan plats. Hade önskat kunna närvara den 8 juli men befinner mig troligtvis i Geiranger den dagen Jag kommer vara med i tanken ( om något ändras så kommer jag självklart. Niklas Lovisa. Ludvig och Lova Ni hade den bästa och någonstans finns hon med er.

Min älskade franska syster, Tack finaste för alla skratt. Alla samtal. Alla sms och tokiga bilder. Alla kloka tankar och allt ditt stöd. Alla sånger... Du bor i mitt hjärta, och saknaden kommer med tiden bli lättare att bära i ljuset av alla vackra minnen. Det är tomt nu, på bussätet intill mig. Du kommer alltid fattas. Din glädje och styrka. Din omtanke och din integritet. Din vänlighet. Din lyskraft. Jag saknar dig så. Jag ska sjunga för dig, älskade syster. Ett långsamt farväl.

Minns dig, fina Karin, från ungdomens glada dagar. Din värme och utstrålning, alltid lika positiv och glad. Mina tankar finns hos dig och de dina.

Att du somnar in på Midsommar när Sverige är som mest ljust och vackert symboliserar dig Karin. Ljus, god och vacker! Du har fått en egen dag Karin, på Midsommar kommer vi extra mycket att hedra och minnas dig. Tomheten efter dig är enorm..

Tack för orden, bilderna & den varma kramen sist vi sprang på varandra i stan. Du berörde mig. Tack för det!

Första gången vi möttes var 1999, du var min handledare när jag läste till sjuksköterska. Våra vägar har därefter korsats genom åren, möten som givit både kunskap, erfarenhet och fina minnen. Du lämnade ingen oberörd, din utstrålning, karisma - din godhet. Vila i frid ❤️.