Information

Jan ”Mocca” Mossegård

  • 1924.06.27 - 2016.07.23

Om Jan

Janne Mocca föddes i Sala och kom till Härnösand som 12 åring. Smeknamnet Mocca fick han av sin smak för kaffe. Han växte upp med 3 syskon, 2 bröder och en syster. Curt ”Tuppen” och Kerstin ”Diddi” och lillebror Hans-Göran ”Lillen”. Janne Mocka blev den sista av dem i livet. Hans farfar ägde restaurangen St. Petrilogen då en tid, så han tillbringade mycket tid där. I Realskolan gjorde han och hans vänner ”Combination” en kokosboll och ett wienerbröd som klämdes ihop. 1948 träffade han Vera och året efter kom Inger till världen. Peje dröjde sex år till.   Han var bra på att skriva vers och rim. Fixade alltid med julklappsrim. Han gjorde den goda julsenapen som vi ungar fortsatt göra sedan dess. Vi barn hade många namn; ankeldogs, Halke och Alkoplocko, han gillade att leka med ord. Hans stora intresse i livet var idrott, först som ledare inom handbollen i Brännan och senare inom brottning och friidrott. Det senare något han fortsatte  med långt upp i åren. På senare år blev det mest som åskådare han idrottade. Handbollen var det allra största för honom och han var en flitig gäst på läktaren på Brännans hemmamatcher   1962 köpte han och Vera stugan i Smitingen som de hade fram till slutet på -70 talet. Det blev många resor med mopeden mellan stan och stugan. Det blev många somrar på Smitingen. Nåt körkort blev det aldrig.   Mocca var social och gillade vara med folk. En riktig bysop sa Vera ofta i Smitingen. Han var också med i flera ordnar i Härnösand . Han var hjälpsam hemma. Gillade laga mat. Vera jobbade mycket på kvällarna på ”telegrafen”. Janne lagade mat och sen gick han alltid och mötte Vera på vägen. Han skiljde sig från de flesta andra män i omgivningen när det gällde det. Lördagar var det alltid Ring så spelar vi med Hasse Tellemar. Inte alla i familjen diggade det lika hårt. Lördagar fick vi ofta korv med bröd, grillad eller kokt. Med den goda senapen. Söndagfrukost var ägg med skinksås.   Som gammal led han av dålig hörsel och syn och var rätt färdig med livet tyckte han. Den sociala delen fungerade inte heller då han inte längre hörde vad andra sa så lätt.  Vera, Inger och Peje

Om Jan

Janne Mocca föddes i Sala och kom till Härnösand som 12 åring. Smeknamnet Mocca fick han av sin smak för kaffe. Han växte upp med 3 syskon, 2 bröder och en syster. Curt ”Tuppen” och Kerstin ”Diddi” och lillebror Hans-Göran ”Lillen”. Janne Mocka blev den sista av dem i livet. Hans farfar ägde restaurangen St. Petrilogen då en tid, så han tillbringade mycket tid där. I Realskolan gjorde han och hans vänner ”Combination” en kokosboll och ett wienerbröd som klämdes ihop. 1948 träffade han Vera och året efter kom Inger till världen. Peje dröjde sex år till.   Han var bra på att skriva vers och rim. Fixade alltid med julklappsrim. Han gjorde den goda julsenapen som vi ungar fortsatt göra sedan dess. Vi barn hade många namn; ankeldogs, Halke och Alkoplocko, han gillade att leka med ord. Hans stora intresse i livet var idrott, först som ledare inom handbollen i Brännan och senare inom brottning och friidrott. Det senare något han fortsatte  med långt upp i åren. På senare år blev det mest som åskådare han idrottade. Handbollen var det allra största för honom och han var en flitig gäst på läktaren på Brännans hemmamatcher   1962 köpte han och Vera stugan i Smitingen som de hade fram till slutet på -70 talet. Det blev många resor med mopeden mellan stan och stugan. Det blev många somrar på Smitingen. Nåt körkort blev det aldrig.   Mocca var social och gillade vara med folk. En riktig bysop sa Vera ofta i Smitingen. Han var också med i flera ordnar i Härnösand . Han var hjälpsam hemma. Gillade laga mat. Vera jobbade mycket på kvällarna på ”telegrafen”. Janne lagade mat och sen gick han alltid och mötte Vera på vägen. Han skiljde sig från de flesta andra män i omgivningen när det gällde det. Lördagar var det alltid Ring så spelar vi med Hasse Tellemar. Inte alla i familjen diggade det lika hårt. Lördagar fick vi ofta korv med bröd, grillad eller kokt. Med den goda senapen. Söndagfrukost var ägg med skinksås.   Som gammal led han av dålig hörsel och syn och var rätt färdig med livet tyckte han. Den sociala delen fungerade inte heller då han inte längre hörde vad andra sa så lätt.  Vera, Inger och Peje
Beställ blommor Blommor
Ge en gåva Minnesgåva