Ingrid Maria Folke

Ingrids föräldrar hette Martina och Walter och härstammade från Skåne resp Östergötland. Martina var piga och Walter droskförare. När Ingrid föddes bodde de i en röd stuga på Djurgården. Den finns kvar än idag och står på Gröna Lund. När Ingrid var tre år fick hon en lillebror, Evert. Som barn fick Ingrid reumatisk feber som satte sig på hjärtat. Hon låg på sjukhus i ett år med "för stort hjärta" som man sa på den tiden. Man trodde inte att hon skulle överleva men det gjorde hon. Hon växte upp, tog studenten och fick sedan anställning på Kungliga Postverket. Där träffade hon sin stora kärlek Gustaf. De gifte sig 1952.  Under åren i Värmland fick Ingrid och Gustaf sina två barn, Kristina och Anders. Förutom Värmland och Stockholm har familjen bott i Nynäshamn. Man hade också under många år en sommarstuga i Östergötland. Ingrid hade som barn tillbringat många somrar med sin farmor och kände sig hemma där. Släkten var viktig för Ingrid och hon släktforskade ivrigt. På posten gjorde Ingrid karriär. Hon började som postexpeditör på 40-talet och slutade som byrådirektör på reklamationskontoret på 80-talet. Dessemellan var hon bl a postmästare i Nynäshamn. Hon älskade posten och kunde ända till sin död rabbla alla järnvägsstationer på landets stambanor - i rätt ordning. Innan postnumren kom måste alla som sorterade post kunna det. Ingrid var också förtjust i att resa och hon gjorde många sådana under sitt långa liv. Den mest beundransvärda var väl då hon 1949 på egen hand reste med Amerikalinjen till USA och hälsade på släkt.  Ingrid tyckte mycket om att läsa. Hon hade en tydlig och klar röst och den var perfekt för högläsning. Hon läste högt både för sina barn när de var små och för de boende i huset på Artillerigatan på senare år. Varje torsdag i många många år satt hon i kvarterslokalen med sina "tanter" och läste högt.  Hon tyckte också om historia och då särskilt Stockholms. Under ett antal år var hon guide och hade sina bestämda rutter där hon mer än gärna tog med dem som ville höra och se lite om Stockholms gator och hus och deras historia.  Ingrids hjärta har gått igenom mycket ända sedan barndomen med det för stora hjärtat. Det var också hjärtat som gav upp till slut. Hon vårdades sina sista två dygn på S.t Görans sjukhus där hon hade enskilt rum och kunde ta farväl av sina nära och kära. Den sista som träffade henne var jag och det sista jag sa var sov gott. Så sov gott, lilla mamma. Kristina, dotter