Lisbeth Anita Åström Oulis

Kärt barn har många namn sägs det. Mormor sa Lisan eller Bettan. Jag och min syster sa alltid mamma. Pappa sa Lisbeth, Lisbethaki, Lisbeth mou eller Agape mou. Hon var också syrran och mormor och moster. Farmor kallade henne för Lisberr, och i Grekland var hon ofta Elisaveta. Lisbeth föddes i Skellefteå men flyttade till Umeå i fjärde klass. När hon flyttade fick hon boken Klas Klättermus i avskedsgåva från sin gamla klass. Den läste hon ofta för oss när vi var små och sjöng alla sångerna. Lisbeth älskade att sjunga och vi sjöng alltid mycket. Det fortsatte hon med genom livet både i kör och med barnbarnen. Efter studenten från humanistisk linje i Umeå flyttade Lisbeth till Stockholm och gick på "sekreterarskola". Det var ett sätt att ta sig ut i världen för genom skolan fick hon bo både i Brighton och i Lausanne men Lisbeth älskade Stockholm och hon kunde inte tänka sig att bo någon annanstans. Alla som kände Lisbeth vet också att det inte låg för henne att vara sekreterare och hon skolade snabbt om sig till socionom. På universitetet träffade hon Panos och fick tillfälle att lära sig ytterligare ett språk, grekiska. Det där smittade av sig på oss barn och vi har sett till att lära oss språk, bo utomlands och resa. Lisbeth älskade att teckna och måla. Hon har testat kol, kalligrafi, kroki, olja, akryl och favoriten akvarellmålning. Hon målade och ritade med oss genom barndomen och senare med barnbarnen. Mest av allt var Lisbeth humanist. Hon trodde på människor – i stort och i smått. Hon gjorde alltid det hon kunde för att bidra till världen, om det så var att demonstrera mot orättvisor, skänka pengar till bra hjälporganisationer eller hoppa in och jobba efter pensionen med ensamkommande flyktingbarn. Lisbeth var rätt människa på rätt plats. Hon gjorde också alltid allt hon kunde för oss barn och för barnbarnen. Mamma fanns alltid där i stort som i smått. Lisbeth var rakryggad, envis, reko, klok, godhjärtad och där. Lisbeth lämnar ett stort hål efter sig och vi saknar henne oerhört. Världen är ett sämre ställe utan Lisbeth. Men som vi säger till barnen – den som bor i våra hjärtan kan aldrig lämna oss. Lisbeth kommer alltid att finnas och hon kommer att fortsätta förändra världen i stort och i smått, en sång, ett språk, en klippdocka och en teckning i taget.