Den 30:e mars 1936 kom Börje till världen. Han växte upp på söder i Eskilstuna tillsammans med sin far Göte, mor Maj och sina två yngre bröder, Bengt och Bo.
.
Andra världskriget stod för dörren när han föddes och kom att pågå till han var 9 år gammal. Efter krigsslutet var livsförhållandena fortfarande tuffa, trots att vårt land var förskonat från själva kriget. Börje fick tidigt lära sig att det krävdes hårt arbete för att säkerställa tak över huvudet och mat på bordet.
.
Vid 17 års ålder drabbades Börje och hans yngre bröder, Bengt då bara 10 år och Bo 7 år, av en stor förlust då deras mor gick bort. Deras far stod plötsligt inför uppgiften att driva sitt företag för att försörja sin familj samt att ensam ta hand om sina barn. Börje som var äldst fick ett stort ansvar, han lovade att hjälpa sin far med verksamheten samtidigt som han hade lovat sin mor att hjälpa till att ta hand om sina yngre bröder. Ett ansvar som han aldrig släppte helt under hela sitt liv.
<br />
Tiden gick, Börje fortsatte sitt arbete i företaget, gjorde militärtjänst och gifte sig med Ulla. Strax före Börjes 25-årsdag föddes Anders och 4 år senare Suz.
<br />
De flesta av oss skulle nog hålla med om att det krävs en stor arbetsinsats att bygga ett hus, att studera, att driva ett företag eller att ha småbarn. Börje byggde hus, drev tillsammans med sin far och sina bröder företaget, som utöver produktionen var i färd med att bygga en ny verkstad, studerade till ingenjör och var småbarnsfar, samtidigt...
<br />
Hårt arbete och ansvar kom att bli hans ledstjärnor genom livet. Kombinerat med en enorm envishet, kunskap, en stor portion sunt förnuft, målmedvetenhet och ett brinnande intresse kom detta att bli ett framgångsrikt koncept. Tillsammans med sina bröder, som också dom hade samma egenskaper, kom dom att bli ett vinnande team genom att komplettera varandra med sin kunskap inom olika områden.
<br />
Den tid han hade ägnade han åt företaget och familjen, någon hobby fanns sällan tid för. Intresset för motorsport fanns dock i generna och låg honom varmt om hjärtat. Under några år i sin ungdom hann han med att föra en släkttradition vidare genom att köra Speedway för både Smederna och Indianerna.
<br />
Vid nyss fyllda 40 år gick Börje och Ulla skilda vägar och livet tog en ny vändning.
<br />
Efter en tid träffade Börje, med lite hjälp av sin far, Maria som kom att bli hans fru till döden skilde dem åt. Börje var mån om att hans barn skulle ha en bra bostad med en trädgård att leka i. På annandag jul 1984 föddes Daniel och Börje blev pappa för tredje gången. Han och Maria hade då flyttat in i det hus som kom att bli deras gemensamma hem och där de kom att bo kvar. Utöver sina tre barn, kom Börje senare att få en nära relation med Marias son, Sokrates.
<br />
Börje tyckte om att umgås med sin farbror, Knut, som redan på 50-talet börjat bygga ett hus vid Mälarens strand i Sundbyvik. Att besöka Knut blev en möjlighet till avkoppling för både Börje och familjen. Att hitta en sådan fristad med den fantastiska utsikt över Mälaren som Knuts hus erbjöd skulle inte bli lätt, men sökandet började,
<br />
Tiden gick och sökandet fortsatte, men inget hus var som Knuts. Men en dag, som om det var Guds mening, kom Börje att få överta den idyll han var så fäst vid. Knut hade inte hunnit färdigställa huset helt, men att det var byggt av det rätta virket det hade ju Börje sett med egna ögon.
.
Att färdigställa och underhålla sitt drömhus kom att bli Börje och Marias gemensamma intresse under många år, ett intresse som kom att hålla i sig in i det sista. Skulle någon ha frågat Börje hur man stavar till paradiset skulle svaret vara givet, Sundbyvik.
<br />
Hans hårda arbete bar med tiden frukt, trots det förblev han den han var. Han var nöjd med det han hade och unnade sig själv väldig lite. Pengar var inte till för att spenderas på onödiga prylar till sig själv, dom skulle vara en trygghet för familjen. Det var hans outtalade men tydliga måtto.
<br />
Han släppte aldrig sina ledstjärnor, arbete och ansvar följde honom till sista andetaget. Han klagade aldrig trots sin sjukdom, utan ville istället försäkra sig om att vi mådde bra. In i det sista, så länge han bara orkade ta sig till bilen, var målet att komma till företaget och informera sig om att läget var bra även där.
<br />
Under sina sista veckor fick han ekorrhjulet att stanna upp för oss alla. Han visade verkligen hur mycket han tyckte om oss. Vi fick erfara hur mycket familjen och släktingar betyder när det är svårt. Han gav oss en påminnelse och en insikt vi alla kommer att bära med oss fram till den dag det är dags för oss att återförenas.
<br />
Hälsa din mor och far, vi ses så småningom!
Maria
Suz Anders Daniel
Sokrates
<img src="https://scontent-arn2-1.xx.fbcdn.net/v/l/t1.0-9/14067555_699138603571113_8958746431713146029_n.jpg?oh=4abf7a08c64050337b31adf236ae729d&oe=58B65F0F" alt="" width="420" height="236" />
<img src="https://scontent-arn2-1.xx.fbcdn.net/v/t1.0-0/p206x206/12243377_570417139776594_5706796405370469450_n.jpg?oh=d4168d60e930e72f4aba912e5e45ee7a&oe=58B96825" alt="" width="309" height="206" />
<img src="https://scontent-arn2-1.xx.fbcdn.net/v/t31.0-8/10733891_546778622140446_5997399175850945785_o.jpg?oh=2be036c5c6a58ccb44ae0a1a5610b451&oe=58B4FDFD" alt="" width="309" height="232" />
Den 30:e mars 1936 kom Börje till världen. Han växte upp på söder i Eskilstuna tillsammans med sin far Göte, mor Maj och sina två yngre bröder, Bengt och Bo.
.
Andra världskriget stod för dörren när han föddes och kom att pågå till han var 9 år gammal. Efter krigsslutet var livsförhållandena fortfarande tuffa, trots att vårt land var förskonat från själva kriget. Börje fick tidigt lära sig att det krävdes hårt arbete för att säkerställa tak över huvudet och mat på bordet.
.
Vid 17 års ålder drabbades Börje och hans yngre bröder, Bengt då bara 10 år och Bo 7 år, av en stor förlust då deras mor gick bort. Deras far stod plötsligt inför uppgiften att driva sitt företag för att försörja sin familj samt att ensam ta hand om sina barn. Börje som var äldst fick ett stort ansvar, han lovade att hjälpa sin far med verksamheten samtidigt som han hade lovat sin mor att hjälpa till att ta hand om sina yngre bröder. Ett ansvar som han aldrig släppte helt under hela sitt liv.
<br />
Tiden gick, Börje fortsatte sitt arbete i företaget, gjorde militärtjänst och gifte sig med Ulla. Strax före Börjes 25-årsdag föddes Anders och 4 år senare Suz.
<br />
De flesta av oss skulle nog hålla med om att det krävs en stor arbetsinsats att bygga ett hus, att studera, att driva ett företag eller att ha småbarn. Börje byggde hus, drev tillsammans med sin far och sina bröder företaget, som utöver produktionen var i färd med att bygga en ny verkstad, studerade till ingenjör och var småbarnsfar, samtidigt...
<br />
Hårt arbete och ansvar kom att bli hans ledstjärnor genom livet. Kombinerat med en enorm envishet, kunskap, en stor portion sunt förnuft, målmedvetenhet och ett brinnande intresse kom detta att bli ett framgångsrikt koncept. Tillsammans med sina bröder, som också dom hade samma egenskaper, kom dom att bli ett vinnande team genom att komplettera varandra med sin kunskap inom olika områden.
<br />
Den tid han hade ägnade han åt företaget och familjen, någon hobby fanns sällan tid för. Intresset för motorsport fanns dock i generna och låg honom varmt om hjärtat. Under några år i sin ungdom hann han med att föra en släkttradition vidare genom att köra Speedway för både Smederna och Indianerna.
<br />
Vid nyss fyllda 40 år gick Börje och Ulla skilda vägar och livet tog en ny vändning.
<br />
Efter en tid träffade Börje, med lite hjälp av sin far, Maria som kom att bli hans fru till döden skilde dem åt. Börje var mån om att hans barn skulle ha en bra bostad med en trädgård att leka i. På annandag jul 1984 föddes Daniel och Börje blev pappa för tredje gången. Han och Maria hade då flyttat in i det hus som kom att bli deras gemensamma hem och där de kom att bo kvar. Utöver sina tre barn, kom Börje senare att få en nära relation med Marias son, Sokrates.
<br />
Börje tyckte om att umgås med sin farbror, Knut, som redan på 50-talet börjat bygga ett hus vid Mälarens strand i Sundbyvik. Att besöka Knut blev en möjlighet till avkoppling för både Börje och familjen. Att hitta en sådan fristad med den fantastiska utsikt över Mälaren som Knuts hus erbjöd skulle inte bli lätt, men sökandet började,
<br />
Tiden gick och sökandet fortsatte, men inget hus var som Knuts. Men en dag, som om det var Guds mening, kom Börje att få överta den idyll han var så fäst vid. Knut hade inte hunnit färdigställa huset helt, men att det var byggt av det rätta virket det hade ju Börje sett med egna ögon.
.
Att färdigställa och underhålla sitt drömhus kom att bli Börje och Marias gemensamma intresse under många år, ett intresse som kom att hålla i sig in i det sista. Skulle någon ha frågat Börje hur man stavar till paradiset skulle svaret vara givet, Sundbyvik.
<br />
Hans hårda arbete bar med tiden frukt, trots det förblev han den han var. Han var nöjd med det han hade och unnade sig själv väldig lite. Pengar var inte till för att spenderas på onödiga prylar till sig själv, dom skulle vara en trygghet för familjen. Det var hans outtalade men tydliga måtto.
<br />
Han släppte aldrig sina ledstjärnor, arbete och ansvar följde honom till sista andetaget. Han klagade aldrig trots sin sjukdom, utan ville istället försäkra sig om att vi mådde bra. In i det sista, så länge han bara orkade ta sig till bilen, var målet att komma till företaget och informera sig om att läget var bra även där.
<br />
Under sina sista veckor fick han ekorrhjulet att stanna upp för oss alla. Han visade verkligen hur mycket han tyckte om oss. Vi fick erfara hur mycket familjen och släktingar betyder när det är svårt. Han gav oss en påminnelse och en insikt vi alla kommer att bära med oss fram till den dag det är dags för oss att återförenas.
<br />
Hälsa din mor och far, vi ses så småningom!
Maria
Suz Anders Daniel
Sokrates
<img src="https://scontent-arn2-1.xx.fbcdn.net/v/l/t1.0-9/14067555_699138603571113_8958746431713146029_n.jpg?oh=4abf7a08c64050337b31adf236ae729d&oe=58B65F0F" alt="" width="420" height="236" />
<img src="https://scontent-arn2-1.xx.fbcdn.net/v/t1.0-0/p206x206/12243377_570417139776594_5706796405370469450_n.jpg?oh=d4168d60e930e72f4aba912e5e45ee7a&oe=58B96825" alt="" width="309" height="206" />
<img src="https://scontent-arn2-1.xx.fbcdn.net/v/t31.0-8/10733891_546778622140446_5997399175850945785_o.jpg?oh=2be036c5c6a58ccb44ae0a1a5610b451&oe=58B4FDFD" alt="" width="309" height="232" />
Vår älskade Börje
Den 30:e mars 1936 kom Börje till världen. Han växte upp på söder i Eskilstuna tillsammans med sin far Göte, mor Maj och sina två yngre bröder, Bengt och Bo.
.
Andra världskriget stod för dörren när han föddes och kom att pågå till han var 9 år gammal. Efter krigsslutet var livsförhållandena fortfarande tuffa, trots att vårt land var förskonat från själva kriget. Börje fick tidigt lära sig att det krävdes hårt arbete för att säkerställa tak över huvudet och mat på bordet.
.
Vid 17 års ålder drabbades Börje och hans yngre bröder, Bengt då bara 10 år och Bo 7 år, av en stor förlust då deras mor gick bort. Deras far stod plötsligt inför uppgiften att driva sitt företag för att försörja sin familj samt att ensam ta hand om sina barn. Börje som var äldst fick ett stort ansvar, han lovade att hjälpa sin far med verksamheten samtidigt som han hade lovat sin mor att hjälpa till att ta hand om sina yngre bröder. Ett ansvar som han aldrig släppte helt under hela sitt liv.
<br />
Tiden gick, Börje fortsatte sitt arbete i företaget, gjorde militärtjänst och gifte sig med Ulla. Strax före Börjes 25-årsdag föddes Anders och 4 år senare Suz.
<br />
De flesta av oss skulle nog hålla med om att det krävs en stor arbetsinsats att bygga ett hus, att studera, att driva ett företag eller att ha småbarn. Börje byggde hus, drev tillsammans med sin far och sina bröder företaget, som utöver produktionen var i färd med att bygga en ny verkstad, studerade till ingenjör och var småbarnsfar, samtidigt...
<br />
Hårt arbete och ansvar kom att bli hans ledstjärnor genom livet. Kombinerat med en enorm envishet, kunskap, en stor portion sunt förnuft, målmedvetenhet och ett brinnande intresse kom detta att bli ett framgångsrikt koncept. Tillsammans med sina bröder, som också dom hade samma egenskaper, kom dom att bli ett vinnande team genom att komplettera varandra med sin kunskap inom olika områden.
<br />
Den tid han hade ägnade han åt företaget och familjen, någon hobby fanns sällan tid för. Intresset för motorsport fanns dock i generna och låg honom varmt om hjärtat. Under några år i sin ungdom hann han med att föra en släkttradition vidare genom att köra Speedway för både Smederna och Indianerna.
<br />
Vid nyss fyllda 40 år gick Börje och Ulla skilda vägar och livet tog en ny vändning.
<br />
Efter en tid träffade Börje, med lite hjälp av sin far, Maria som kom att bli hans fru till döden skilde dem åt. Börje var mån om att hans barn skulle ha en bra bostad med en trädgård att leka i. På annandag jul 1984 föddes Daniel och Börje blev pappa för tredje gången. Han och Maria hade då flyttat in i det hus som kom att bli deras gemensamma hem och där de kom att bo kvar. Utöver sina tre barn, kom Börje senare att få en nära relation med Marias son, Sokrates.
<br />
Börje tyckte om att umgås med sin farbror, Knut, som redan på 50-talet börjat bygga ett hus vid Mälarens strand i Sundbyvik. Att besöka Knut blev en möjlighet till avkoppling för både Börje och familjen. Att hitta en sådan fristad med den fantastiska utsikt över Mälaren som Knuts hus erbjöd skulle inte bli lätt, men sökandet började,
<br />
Tiden gick och sökandet fortsatte, men inget hus var som Knuts. Men en dag, som om det var Guds mening, kom Börje att få överta den idyll han var så fäst vid. Knut hade inte hunnit färdigställa huset helt, men att det var byggt av det rätta virket det hade ju Börje sett med egna ögon.
.
Att färdigställa och underhålla sitt drömhus kom att bli Börje och Marias gemensamma intresse under många år, ett intresse som kom att hålla i sig in i det sista. Skulle någon ha frågat Börje hur man stavar till paradiset skulle svaret vara givet, Sundbyvik.
<br />
Hans hårda arbete bar med tiden frukt, trots det förblev han den han var. Han var nöjd med det han hade och unnade sig själv väldig lite. Pengar var inte till för att spenderas på onödiga prylar till sig själv, dom skulle vara en trygghet för familjen. Det var hans outtalade men tydliga måtto.
<br />
Han släppte aldrig sina ledstjärnor, arbete och ansvar följde honom till sista andetaget. Han klagade aldrig trots sin sjukdom, utan ville istället försäkra sig om att vi mådde bra. In i det sista, så länge han bara orkade ta sig till bilen, var målet att komma till företaget och informera sig om att läget var bra även där.
<br />
Under sina sista veckor fick han ekorrhjulet att stanna upp för oss alla. Han visade verkligen hur mycket han tyckte om oss. Vi fick erfara hur mycket familjen och släktingar betyder när det är svårt. Han gav oss en påminnelse och en insikt vi alla kommer att bära med oss fram till den dag det är dags för oss att återförenas.
<br />
Hälsa din mor och far, vi ses så småningom!
Maria
Suz Anders Daniel
Sokrates
<img src="https://scontent-arn2-1.xx.fbcdn.net/v/l/t1.0-9/14067555_699138603571113_8958746431713146029_n.jpg?oh=4abf7a08c64050337b31adf236ae729d&oe=58B65F0F" alt="" width="420" height="236" />
<img src="https://scontent-arn2-1.xx.fbcdn.net/v/t1.0-0/p206x206/12243377_570417139776594_5706796405370469450_n.jpg?oh=d4168d60e930e72f4aba912e5e45ee7a&oe=58B96825" alt="" width="309" height="206" />
<img src="https://scontent-arn2-1.xx.fbcdn.net/v/t31.0-8/10733891_546778622140446_5997399175850945785_o.jpg?oh=2be036c5c6a58ccb44ae0a1a5610b451&oe=58B4FDFD" alt="" width="309" height="232" />
Den 30:e mars 1936 kom Börje till världen. Han växte upp på söder i Eskilstuna tillsammans med sin far Göte, mor Maj och sina två yngre bröder, Bengt och Bo.
.
Andra världskriget stod för dörren när han föddes och kom att pågå till han var 9 år gammal. Efter krigsslutet var livsförhållandena fortfarande tuffa, trots att vårt land var förskonat från själva kriget. Börje fick tidigt lära sig att det krävdes hårt arbete för att säkerställa tak över huvudet och mat på bordet.
.
Vid 17 års ålder drabbades Börje och hans yngre bröder, Bengt då bara 10 år och Bo 7 år, av en stor förlust då deras mor gick bort. Deras far stod plötsligt inför uppgiften att driva sitt företag för att försörja sin familj samt att ensam ta hand om sina barn. Börje som var äldst fick ett stort ansvar, han lovade att hjälpa sin far med verksamheten samtidigt som han hade lovat sin mor att hjälpa till att ta hand om sina yngre bröder. Ett ansvar som han aldrig släppte helt under hela sitt liv.
<br />
Tiden gick, Börje fortsatte sitt arbete i företaget, gjorde militärtjänst och gifte sig med Ulla. Strax före Börjes 25-årsdag föddes Anders och 4 år senare Suz.
<br />
De flesta av oss skulle nog hålla med om att det krävs en stor arbetsinsats att bygga ett hus, att studera, att driva ett företag eller att ha småbarn. Börje byggde hus, drev tillsammans med sin far och sina bröder företaget, som utöver produktionen var i färd med att bygga en ny verkstad, studerade till ingenjör och var småbarnsfar, samtidigt...
<br />
Hårt arbete och ansvar kom att bli hans ledstjärnor genom livet. Kombinerat med en enorm envishet, kunskap, en stor portion sunt förnuft, målmedvetenhet och ett brinnande intresse kom detta att bli ett framgångsrikt koncept. Tillsammans med sina bröder, som också dom hade samma egenskaper, kom dom att bli ett vinnande team genom att komplettera varandra med sin kunskap inom olika områden.
<br />
Den tid han hade ägnade han åt företaget och familjen, någon hobby fanns sällan tid för. Intresset för motorsport fanns dock i generna och låg honom varmt om hjärtat. Under några år i sin ungdom hann han med att föra en släkttradition vidare genom att köra Speedway för både Smederna och Indianerna.
<br />
Vid nyss fyllda 40 år gick Börje och Ulla skilda vägar och livet tog en ny vändning.
<br />
Efter en tid träffade Börje, med lite hjälp av sin far, Maria som kom att bli hans fru till döden skilde dem åt. Börje var mån om att hans barn skulle ha en bra bostad med en trädgård att leka i. På annandag jul 1984 föddes Daniel och Börje blev pappa för tredje gången. Han och Maria hade då flyttat in i det hus som kom att bli deras gemensamma hem och där de kom att bo kvar. Utöver sina tre barn, kom Börje senare att få en nära relation med Marias son, Sokrates.
<br />
Börje tyckte om att umgås med sin farbror, Knut, som redan på 50-talet börjat bygga ett hus vid Mälarens strand i Sundbyvik. Att besöka Knut blev en möjlighet till avkoppling för både Börje och familjen. Att hitta en sådan fristad med den fantastiska utsikt över Mälaren som Knuts hus erbjöd skulle inte bli lätt, men sökandet började,
<br />
Tiden gick och sökandet fortsatte, men inget hus var som Knuts. Men en dag, som om det var Guds mening, kom Börje att få överta den idyll han var så fäst vid. Knut hade inte hunnit färdigställa huset helt, men att det var byggt av det rätta virket det hade ju Börje sett med egna ögon.
.
Att färdigställa och underhålla sitt drömhus kom att bli Börje och Marias gemensamma intresse under många år, ett intresse som kom att hålla i sig in i det sista. Skulle någon ha frågat Börje hur man stavar till paradiset skulle svaret vara givet, Sundbyvik.
<br />
Hans hårda arbete bar med tiden frukt, trots det förblev han den han var. Han var nöjd med det han hade och unnade sig själv väldig lite. Pengar var inte till för att spenderas på onödiga prylar till sig själv, dom skulle vara en trygghet för familjen. Det var hans outtalade men tydliga måtto.
<br />
Han släppte aldrig sina ledstjärnor, arbete och ansvar följde honom till sista andetaget. Han klagade aldrig trots sin sjukdom, utan ville istället försäkra sig om att vi mådde bra. In i det sista, så länge han bara orkade ta sig till bilen, var målet att komma till företaget och informera sig om att läget var bra även där.
<br />
Under sina sista veckor fick han ekorrhjulet att stanna upp för oss alla. Han visade verkligen hur mycket han tyckte om oss. Vi fick erfara hur mycket familjen och släktingar betyder när det är svårt. Han gav oss en påminnelse och en insikt vi alla kommer att bära med oss fram till den dag det är dags för oss att återförenas.
<br />
Hälsa din mor och far, vi ses så småningom!
Maria
Suz Anders Daniel
Sokrates
<img src="https://scontent-arn2-1.xx.fbcdn.net/v/l/t1.0-9/14067555_699138603571113_8958746431713146029_n.jpg?oh=4abf7a08c64050337b31adf236ae729d&oe=58B65F0F" alt="" width="420" height="236" />
<img src="https://scontent-arn2-1.xx.fbcdn.net/v/t1.0-0/p206x206/12243377_570417139776594_5706796405370469450_n.jpg?oh=d4168d60e930e72f4aba912e5e45ee7a&oe=58B96825" alt="" width="309" height="206" />
<img src="https://scontent-arn2-1.xx.fbcdn.net/v/t31.0-8/10733891_546778622140446_5997399175850945785_o.jpg?oh=2be036c5c6a58ccb44ae0a1a5610b451&oe=58B4FDFD" alt="" width="309" height="232" />
Börje min vän,
Det kanske låter konstigt att kalla dig min vän då du är årsbarn med min pappa, din kusin.
Men det är som vän du finns i mitt hjärta.
Du tog mig till dig, lät mig jobba, utvecklas och alltid känna att jag hade en plats hos er. Din tillit och förtroende i att jag skulle lösa allt du bad mig göra har gett mig en otrolig trygghet i allt jag tar för mig i mitt liv.
Det som kanske bekräftar detta tydligast är att vårt mest känslomässiga samtal var den dagen jag berättade att jag skulle gå vidare och arbeta utanför era företag.
Vila i frid Börje - vi ses
Farväl min käre bror
I hela mitt liv har du funnits där, min storebror och vän.
I mer än ett halvt sekel arbetade vi tillsammans, som kompanjoner, kollegor och bröder, sida vid sida.
Vi förstod varandra och hittade nästan alltid en bra lösning, på både små och stora problem.
Vi stöttade varandra när det var svårt, vi hjälptes åt vad det än gällde.
Det känns tomt utan Dig, Du fanns alltid där.
Jag saknar dig men Du kommer alltid att finnas kvar i mitt minne.
Jag minns min svärfar i många år som en person som alltid välkomnade oss med öppen famn. Jag minns speciellt somrarna vid Mälaren i Sundbyvik med värme och glädje - det var härligt att se farfar ihop med sina barnbarn.
Nu har du funnit vila efter ett arbetsamt och strävsamt liv. Jag ser dig för mig sittande i din solstol under parasollet blickande ut över vattnet med frid i själen.
Sov gott Börje.
Martina
Farväl min käre Pappa
Dina uppdrag var många,
Dina arbetsdagar ofta långa.
Du kämpade idogt och tappert in i det sista,
punkt efter punkt prickade du av på din lista.
Du vände och du vred löste knut efter knut,
med högsta önskan om ett lyckligt slut.
Du fick oss alla en dag att stanna upp ett tag,
och gav oss en gåva av ett mycket speciellt slag.
Du gav oss något fint som alla borde tänka på,
något självklart och enkelt men så svårt ändå.
Din lista var nu slut och fick sin sista prick,
nu kände du dig lugn, fick ro, tog farväl och gick.
Tack Pappa, vi ses
Min älskade pappa, mentor och vän
I 31 år har vi levt tillsammans som far och son under ett och samma tak. Det är väl lustigt hur livet kan vara, att du först fick ta hand om mig och att jag sedan fick ta hand om dig.
Det får mig att tänka på en film, "Benjamin buttons otroliga liv", som skildrar två människor som möts i livet där den ena åldras baklänges och blir yngre ju längre tiden går med allt vad det innebär på gott och ont.
Någonstans i tiden möttes vi och du lämnade över stafettpinnen. Envis som du var så sprang du fortfarande vid min sida för att vara säker på att jag kunde flyga och att vingarna skulle bära innan du själv skulle sakta in.
Kanske min lyckligaste dag i livet var när jag tog mitt mod till fånga och visade dig att vingarna bar. I samma stund insåg jag vad det skulle innebära.. att du skulle sakta ner, släppa taget, och låta mig springa vidare ensam med din anda till nästa generation.
Jag är otroligt ledsen att inte ha dig kvar vid min sida, det känns som att en del av mig dog och en del av dig blev kvar i mig.
Jag älskar dig pappa och jag är glad att jag fick bli en del av dig. Nu springer vi vidare på vart sitt håll till den dag då våra vägar möts igen.