Varje djup sorg har en förlorad glädje till föremål.<br />
Tappa inte bort denna riktining.<br />
Låt inte sorgen glömma sitt ärende.<br />Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.<br />
- Harry Martinsson-
Varje djup sorg har en förlorad glädje till föremål.<br />
Tappa inte bort denna riktining.<br />
Låt inte sorgen glömma sitt ärende.<br />Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.<br />
- Harry Martinsson-
Varje djup sorg har en förlorad glädje till föremål.<br />
Tappa inte bort denna riktining.<br />
Låt inte sorgen glömma sitt ärende.<br />Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.<br />
- Harry Martinsson-
Varje djup sorg har en förlorad glädje till föremål.<br />
Tappa inte bort denna riktining.<br />
Låt inte sorgen glömma sitt ärende.<br />Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.<br />
- Harry Martinsson-
Maria. Jag är ledsen att inte kunna vara med på din begravning idag. Men jag är så otroligt tacksam över att jag fick ta farväl av dig i Stockholm i början på Februari. Det var så orealistiskt att se "doktor Janson" som brukar ta hand om alla andra på våra semestrar, att bli omhändertagen själv. I fyra timmar satt vi och pratade om allt mellan himmel och jord. Jag beundrar vilken otroligt stark kvinna du är. Trots allt du gått igenom så var du på bra humör och positiv, och vi satt och skrattade åt gamla minnen. Jag är så tacksam över att du uppmanade och stöttade mig att uppfylla mina drömmar nu medan jag är ung. Trots många motgångar i början av året för min del så fick du det att underlätta för mig och det är jag evigt tacksam för. Du finns alltid i mina tankar och i mitt hjärta.
Kära Maria!
Första gången vi sågs var på KS den 4/1-16. Den dagen fick vi vår slutliga diagnos. Du kom ihåg mig från väntrummet, berättade du senare. Vi träffades sedan flera gånger på KS under vår behandling. Från mars-16 till ditt sista sms feb-17 hade vi mycket kontakt med varandra. Sista gången jag träffade dig var några dagar före midsommar. Vi sågs på Radiumhemmet och du var så fin i en nyinköpt rosa kofta och fina skor, vi grät då vi sa hej då. Inför sommaren hade vi planerat att sitta under ett parasoll med solhatt, halsduk och ett glas Prosecco. Flera gånger skrev vi till varandra om hur skönt det var att prata med någon som visste och förstod. Du kämpade Maria men tog ändå tillvara på de ljusa stunderna. I min mobil har jag 250 sms som vi skickade till varandra. Det är ett fint minne Maria! Vi ses en dag!
Ulrika
Min älskade bästa väninna... Jag känner mig halv utan dig. Vi hade planerat vår ålderdom tillsammans, men ödet ville annorlunda. Du skulle flytta till Umeå när du pensionerade dig och vi skulle bo i samma område i stan. Vi skulle resa till Sicilien igen tillsammans. Vi skulle sitta på baksidan av vårt hus och sola på sommaren. Vi skulle njuta av Gunnars grillning. Vi skulle åka till Los Angeles och häls på "vår" dotter Daniela. Vi hade så många planer och önskningar men av det blir nu inget.... Saknar dig så ofattbart mycket! I varje rum i huset finns minnen av dig. Fina presenter och minnesbilder som för alltid kommer att finnas kvar och påminna mig om dig varje dag. Så tacksam att jag fick följa dig genom detta helvete varje dag under ditt sista levnadsår och för att du stöttade mig när jag bröt ihop fast det borde ha varit tvärtom. Du finns för alltid i mitt hjärta! Älskar dig Maria! Forever in my heart !