Vi möttes första gången när jag var 15 år (vilket är 26 år sedan) på gymnasiet. Det var Du som fick in mig på psykiatri-banan och idag så många år senare är jag specialistsjuksköterska i psykiatri ,har "din gamla" tjänst inom hemsjukvården men innan dess hann vi jobba ihop några år inom slutenvården samt fick jag äran att även jobba med dig där jag befinner mig nu.
Allt prästen sa på begravningen var klockrent, du besatt en integritet som få, du var bestämd men ändå så omtänksam och oerhört omtyckt. Under alla år hade vi kontakt via ibland sporadiska samtal och sms, ibland längre personliga på jobb eller på en fika. Vi delade samma glädje för djur, du hade din Oskar och jag min Alice. Du brukade "banna" mig för jag var så sträng mig min vovve och detta hade vi så många diskussioner kring. Så när prästen idag på din begravning beskrev hur du bäddade in honom i din cykelkorg och syrener kom tårarna fram..... för precis så var det.
Jag kommer även ihåg alla skratt...som när jag kom till jobbet inom slutenvården med en "gammal" uppsats du betygsatt från gymnasiet. Jag hittade den i mina föräldrars gömmor när de skulle flytta. Vi kollade dina noteringar (alltid med rödpenna och skrivet endast i versaler)....jag kom ihåg att jag var arg på dig för du "förstört den när jag hade alla rätt" medan du påpekade att du endast "deltog i en dialog med mig" via dina kommentarer. Vi kunde då så många år senare skratta år det vi båda skrivit och hur vi kom ihåg det hela.
Det mest fina med dig Kristina var att du alltid såg MÄNNISKAN. Inte ett problem eller diagnos, utan hela människan. Det kommer jag för alltid bära med mig.
TACK för allt du lärt mig och för att jag både fick vara din vän och kollega.
MÅNGA varma kramar
Katarina
Så minns jag dig Kristina.
Ljus och vacker, späd som den första vitsippan om våren, vandrade du på grusvägarna mot havet.
Du vandrade på slingrande skogsstigar vid din livsväns sommarhus.
Alltid klädd i vitt, alltid med din hund vid sidan,
en ljus gestalt med mycken klokhet
och allvar i blicken.
Jag saknar dig från andra sidan staketet
i sommarlandet Lickershamn.
Du var och är en betydelsefull skyddsängel för oss som fick förmånen att lära känna dig. Du är alltid med i våra hjärtan. Tack Kristina, för alla fina stunder.