Ingvar Gabrielsson

Om något liv kunde skrivas ned som en saga, så är ditt det som passar bäst. Sandträsk 105 var ditt slott, och Ulla din drottning. Skogen var ditt rike, oändligt grön. Trä't förädlade du, färgen du målade, som da Vinci själv. Du åkte skidor, som en riktig Vasa. En kung av folket, en röd ros. En bild på dig och din fru, pryder mitt skrivbord, som du snickrat. På bilden kysser ni varandra, en varm sommarkväll på dödmansskär. Nu har ditt röda blod slutat flöda, ditt hjärta står still, det dom kallar död. Men oavsett vad prästen sa så finns det en sak som döden aldrig kan skilja dig ifrån, det som fått ditt hjärta att pumpa i alla dessa år; Bandet mellan dig och Ulla, din fru. Ty i sagorna finns det Prinsessor och Prinsar, kungar och drottningar. Men här och nu, då och för alltid, finns eran kärlek, du och Ulla, man och fru, ett slott i rött, ett jordgubbsland, tusen kyssar, en riktig saga. En saga som inte ens tiden kan glömma. För evigt saknad.