Den gamla bibeln från 1794 ligger framme, precis som den gjorde i ditt rum, då du levde. Bredvid står Carl Johan Eldhs "Våren" och på väggen ovanför hänger tavlor som du gjort; en boxer i blyerts, en räv i akvarell och några röda tulpaner som du målade redan som liten flicka. Jag tycker om dem och jag önskar att jag fått säga det till dej medan du levde.
Så mycket jag aldrig sa. Som jag förstått först nu. Som att jag faktiskt beundrade dej. Du var en stark kvinna, en förebild, och jag tror inte att du nånsin fick höra det. Men nu vet du.
Idag fyller du 100 år. Jag ska tända etthundra ljus. Och tänka på dej, mamma.
Idag är det 4 år sen jag höll din hand och sa godnatt. Jag visste inte att det var sista gången jag såg dej, att du bara hade 4 timmar kvar att leva. Du är saknad.
Tänker på dig
Varje möte med dig Ingrid var en glädje. Var jag än mötte dig, i trädgården, i huset, på möten utstrålade du förtjusning och positivitet. Jag och många känner att huset här där vi bor nu är tystare och att en färg har försvunnit. Om du gått vidare till ett högre liv vet jag att du blir välkommnad så som du själv varit.
Kanske är det först vid dagens slut
när tidens timglas rinner ut
ja, kanske är det då man får
en aning om vart vägen går,
kanske är det först i kvällens ro
man anar att det går en bro
från världen, den man hör och ser,
mot något större, något mer
Atle Burman