Barbro, i ungdomen var vi oskiljaktiga och utforskade världen tillsammans. Över tid
tappade vi aldrig kontakten, vilket jag är så glad för. Jag saknar dig väldigt mycket.
Anna-Märta 20170203
Barbro, jag kände dig aldrig väl, men du blev ändå levande i ögonblicken och förevigad genom dina döttrars kärleksfulla ord och jag önskar att du stannat längre hos världen
Till Jenny och Sofie:
Jag beklagar sorgen och hoppas att ni kan trosta er med manga ljusa minnen nar saknaden kanns tung. Sjalv minns sommaren jag var hos er och hur Barbro brukade ta upp her i famnen, dansa och stampa takten i koks golvet medan hon sjong en sang som var er alldeles egna. Flera ar senare kom jag sen pa mig med att da och da sjunga samma sang for mina egna barn. Ett minne for livet.