Sven kommer minnas dig väl genom din musik och grymma gitarrspel. Vila i frid och fortsätt med att bjuda oss på go blues
Sitter och lyssnar till din oförglömliga musik🥰
En fantastisk musiker! Vi glömmer aldrig en konsert du och ditt band gjorde i Ronneby på torget där. TACK!🙏🙏 Du lever i vårt minne ️
Bra rålösa blev vi när han försvann.
Men ändå är han ständigt med oss.
Vilken jättefin gravsten! Fullt värdig en bluesman av världsklass.
Vi saknar dig.
Svenåke o Lasse
Sven Zetterberg var helt unik som artist.
Ingen annan svensk musiker har enligt min uppfattning kunnat frambringa sån fantastisk musik inom såväl blues som soul.
Han borde ha fått fler utmärkelser, erkännanden och större internationellt erkännande än det han fick. Hans musik är större än musikstilarna i sig och även live var han otrolig.
Jag har lyssnat på honom live flera ggr, även som musikskribent. Sven gav allt. Han var lyhörd för publikens önskemål. Sven levererade och stod upp för det han älskade - musiken. Det känns tomt sedan han inte längre finns kvar hos oss - men hans fantastiska, själsliga, svängiga musik lever kvar för alltid! Tack, för allt du har gett musikvärlden! För mig kommer din musik alltid vara nummer ett! Vila i frid, Sven!
/Tommy Jansson, Norrköping
Äntligen en fin gravsten på Svens grav.
Vi saknar dig!
bc
Många här i Kopparberg anser Sven borde få en gravsten rest.
Nu har det ju passerat ganska lång tid sedan begravningen.
Det skulle kännas värdigt och fint.
Tack för alla oförglömliga gitarriff, munspelstoner och din underbara sångröst! Ingenting blir sig likt i blues-Sverige sedan Du lämnade oss! Det blir aldrig detsamma att åka på en bluesfestival igen....
Tack Sven, för alla oförglömliga konserter och fantastiska skivor.
För mig är du för alltid nr 1 inom blues/soul musiken.
Vila i frid.
Honka i E.
På Hörnan i Kopparberg.
Mvh Karri
Kära Sven
Sist vi träffades i Vara, så skämtade vi om att vi hade 30-gångersjubileum som vi hade sett och lyssnat till dig. Vi skulle starta upp en ny omgång med 30-gånger, det blev inte ens 31 gånger. Saknaden och sorgen är stor och ofattbar.
Vi älskade ju dig.
Annika o Martin i Vänersborg.
TACK FÖR ALLA HÄRLIGA MUSIK STUNDER SOM VI FÅTT UPPLEVA MED DIG OCH DINA MUSIKER☺VI SKA MINNAS DIG.
Vila i frid fantastiske spelman.
SVEN Z i mitt liv.
Jag träffade Sven i slutet på 1970 talet, när jag flyttat till Uppsala o hängde på den legendariska musikstället RACKIS.
Det blev många gånger vi möttes där (och på massa andra ställen).
Jag tjatade tidigt på Sven att de skulle göra skivor, gärna 1 om året tyckte jag.
Till slut kom skivinspelningarna igång och vi kan alla digga massor av bra skivor som Sven varit med på.
Det var fantastiskt att se Svens utveckling genom åren till den världsartist han var vid sin bortgång.
Tror knappt jag sett honom bättre än på blueskryssningen okt 2016.
Hittade ett fantastiskt klipp på Utube från den konserten, måste vara filmat av någon som stog mycket nära där jag stog.Fantasiskt minne!
Sven o jag pratades vid bara 10 dagar innan hans hjärta slutade slå, alltid kul snack, med den speciella humorn i behåll.
Svens humor gillade jag skarpt.
Han smög ofta fram bakom mig och snäppte med fingrarna nära örat och ibland vrålade typ "HYFS", "IG", eller "HELSLAV"
om han tyckte att undertecknad var på väg att dricka 1 öl för mycket.
Burlesk humor av bästa märke!
Jag driver en gitarraffär sedan 30 år tillbaka, och Sven var både kompis o kund.
Sven letade efter gitarrljud och jag försökte vara bollplank i den jakten och hjälpa honom med råd.
Sven köpte ett antal gitarrer och förstärkare av mig genom åren.
Jag modifierade hans förstärkare så den fick mer "järnbrinn" och reparerade hans gitarrer ibland.
Att Sven valde att i åratal använda min gitarrbutiks axelband kändes alltid mycket hedrande
(den med stjärnan, noten och min butiks namn, döpt efter hunden som jag hade när jag var litet barn).
Under en period så var Sven beroende och det var med stor glädje att han kom ur det.
Från "HELSLAV" till sk "STRIKTA UPPLÄGG".
Sven påpekande ofta hur länge han hade varit clean o nykterist.Hans spel o sång blev ännu bättre!
Ett bevis för många yngre musiker att ta lärdom av! Strongt Sven.
Det gör ont på ett ovanligt sätt att Sven inte lever längre.
Livet känns inte rättvist ibland.Jag önskar att Sven fått leva till 94 istället för 64...
Jag kan dock bara få fram ljusa minnen av Sven, när jag tänker på honom.
Sven kommer att för evigt ha ett speciellt rum i mitt hjärta.
Tack för att du fanns och finns!
Björn Clern
"When you are walking up to heaven, dont let nobody drag your spirit down"!
Tack för alla oförglömliga konserter min bästa Blues Broder....BP
Tack Sven, tack för att du och Pappa Hank lärde mig redan får barnsben vad riktig musik är. Er musik är en stor del av min barndom, och det är jag så glad för. Jag önskar så, att mina barn skulle få se er spela tillsammans.
Men jag ska spela Chicago Express så mycket jag bara kan hemma så även dom får ta del av era fantastiska musikverk.
Vila i frid!
/ Sofie med familj.
Tack Sven för att jag/vi fick lära känna dej,å tack för alla bra spelningar du har bjudit oss på,allt från Bångbro folkan, krogen tre backar,Bluesbåten,Långbans gästgiveri,Åmåls bluesfestival,HörnKrogen,Blidösund båten, mm,mm,mm, å dom gånger du ringde,Huuj huuj det går tungt nu för SSK, Sigge Sagge Sigge sagge SSK.
Vila i Frid Farbror Sven
Benke Gila å Edwin
SSK Forever.
Bara en komplettering till CE Bengtssons minnesord. Här en annan bild av bandet 1967. Vi övade hemma i vår källare i Ställberg. Sven på sång, marraccas, munspel och tamburin.
Sven, sist vi möttes i Kopparbergs kyrka var förutom skolavslutningar, när vi hade en eller annan musiklektion med vår lärare, den legendariske och jovialiske kantorn Carl Boström. Denne Boström var något av en kopia av Ludwig van Beethoven på äldre dagar, med längre rakare och ljusare hår, rökande cigarr och vi tyckte han var oerhört frän. Än mer häftig var det när han demonstrerade vad kyrkorgeln gick för. Imponerade hängde vi bredvid och lyssnade.
Att vi efter 50 år skulle mötas i kyrkan på detta sätt är med stor saknad och sorg.
Jag började på Ljusnarsskolan 1966. Klass 7. Många nya människor. Allt var spännande, nytt och ruskigt. Efter ett tag korsades min väg med bland annat en ung tanig, långhårig ung man. Sven Zetterberg från Ställdalen. Jag antar att det, som delvis förde oss samman, var vår, speciellt på den tiden, smala musiksmak.
Det band, som Jan Karlsson tidigare här berättat om, finns på bifogad bild. Detta från en beryktad spelning i Brattberg (skolan), även den någon gång 1967. Det är inte utan viss stolthet man kan skryta med att varit medlem i ditt första band, även om det blev en kort turné. Det skulle med tiden visa sig bli många och oslagbara konstellationer i bluesens tecken med dig som förgrundsfigur.
Vi tappade kontakten några år efter gymnasiet, men fick åter kontakt när du var i Örebro och spelade någonstans och du kände igen mig direkt. Hur har Skandinaviens bluesvärld varit utan dig Betydligt fattigare. Dessutom har du invigt många i denna fortfarande smala genre.
Tack Sven för 50 års vänskap!
Mitt liv saknar din kontakt, med skämt och minnen om flydda tider, framför allt runt vår tid i skolan i Kopparberg. Minnen som aldrig raderas från mitt minne.
CE Bengtsson
Tack Sven! ..för din underbara musik och alla musikupplevelser vi fått varit med om. Men mest kommer vi att minnas och glädjas åt att vi fick vara tillsammans med privatpersonen Sven.... Midsommarafton som vi alltid firade med så mycket glädje, skratt och prat och speciellt den spontana musikunderhållningen av dig och Hank....nu förändras allt, inget blir sig likt...men himmelen har berikats än en gång.
Tack! "Farbror Sven" vi minns dig.
Minnesord för Sven Zetterberg.
Sven Zetterberg, Sveriges bästa blues och soulsångares röst, gitarr och munspel har tystnat.
Första gången jag hörde Sven Zetterberg spela och sjunga var med bluesbandet Telge Blues på en musikfestival på Club 700 i Örebro. Många år senare den 26 februari 1993 bokade jag honom med sitt Chicago Express till Hallsbergs jazz och bluesklubb. Det var med spänd förväntan jag såg fram mot denna konsert. Jag kommer ihåg när Chicago Express kom till oss första gången och när bandet lastade in sina instrument hörde vi Sven Zetterberg lite skeptiskt säga till sina medmusiker, ”undra vad det här för place”. Det här ”placet” återkom han till hela 13 gånger genom åren, sista gången var 25/4- 2015. Sven Zetterberg som var vår ojämförligt populäraste artist som drog massor med folk varje konsert, det är 1000-tals som lyssnat på honom genom åren. Det var självklart att han skulle spela hos oss under 25-årsjubeleumsåret hösten 2016. Konserten blev inställd på grund utav att Sven Zetterberg skadat axeln.
Sven Zetterberg hade en väldigt hög lägsta nivå och levererade alltid bra och minnesvärda konserter. Men jag minns en konsert som stack ut särskilt, den var utomjordiskt bra, en av de bästa jag hört alla kategorier. Jag nämnde den här konserten för Sven Zetterberg vid några tillfällen. Hans svar var alltid, ”undrar vad som hände”. Sven Zetterberg kände säkert själv att konserten den kvällen blev en total fullträff.
Vi minns många fantastiska musikupplevelser på jazzklubben i Hallsberg med Sven Zetterberg och sörjer hans för tidiga bortgång oerhört mycket. Vi har förlorat en toppartist som tillhörde de bästa i sin genre.
Saknaden är stor.
Jan-Ove Jönsson
Tack för allt..ingen kommer någonsin kunna straffa dig... du va fantastisk...så sjukt bra så det finns inte ord...tack för musiken .den finns kvar , och kommer finnas i mitt hjärta så länge jag lever,och kanske ännu längre.... vem vet.....
Örebro Februari 2017
Det var med stor bestörtning jag mottog beskedet att Sven lämnat oss alldeles för tidigt.Jag blev riktigt bekant med Sven först i senare delen av livet,det var i samband med att han övertog min stuga i Ställdalen,som jag lämnade 2013.Förutom hans stora musikaliska talang uppskattade jag mycket hans varma personlighet och starka generositet.Han ägde också en god portion humor,minns då jag skulle informera honom om värmepumpens funktion vid eventuella driftstörningar,han säger då "det är ingen ide'ungefär som att jag skulle lära dig att spela munspel"
Tage Gustafsson
Tack för all glädje du gett oss under alla år! Du lever för alltid i vårt minne.
Din vän och klasskamrat Margareta Rydholm f.Jansson
Sven!
Tack för alla oförglömliga spelningar som du har gjort. Vi har varit närvarande på flertalet och din musikalitet, spelskicklighet och RÖST har gjort oss både mållösa och hänförda!! Självfallet trodde vi att vi skulle få chansen att lyssna till dig återigen, men livet ville annorlunda! Din musik, din persona och din röst lever vidare!!! R.I.P. Sven!!!❤️
Sven !
Tack för alla fina musikupplevelser du bjudit oss på genom åren.
Vi var 6st som hade som tradition att åka på Blues At Sea tillsammans varje år
På Bångbrofolkan såg vi och lyssnade till dina spelningar många gånger.
Sista gången var det några av oss som var och lyssnade på dig och dina musiker med BlueX-mas konserten på Hörnan i Kopparberg. Inte kunde man då tro att du inte skulle få uppleva din egen Jul. Svårt att förstå, att vi aldrig mer skall kunna få uppleva dig live.
Vi kommer att sakna dig Sven
Toni & Britt-Marie
Göte & Ewa
Thomas & Inga-Lill
Stockholm februari 2017
Om Sven.
Jag var en av huvudpersonerna i en händelse som förmodligen var bidragande orsak till att Sven valde musiken.
Så här var det:
Sven och jag sågs första gången på en skidtävling när vi gick i 6:an.
Det var vid Bergslagsvallen, SAIK:s hemmaplan, där han sedermera blev hedersmedlem.
Klasskompisar blev vi när vi började 7:an i Kopparberg.
Sven startade minuten före mej. Redan i första kurvan var jag ifatt.
- "Ur spår!" Ja, man sa så på den tiden. Han klev åt sidan och titta’ på mej, och jag for förbi.
Han såg bra rå’lös ut.
Jag tror att han just där och då bestämde sej för att ägna sej åt musik, i stället för idrott.
Det tackar vi för.
Ovanstående händelse var ett klart traumatiskt ögonblick för Sven. Han tjåla’ om händelsen vid ett flertal tillfällen genom åren.
Han hade ju också elefantminne för detaljer. Särskilt från skol- och lumpartiden.
Det där elefantminnet kom väl till pass framöver. Han kunde ju hundratals låtar.
Musikaliskt var han självlärd. Och han delade alltid med sej av sitt kunnande och sig själv, och var mentor åt många. Han ställde alltid upp för andra, och finns också på många inspelningar som gästartist.
Förmodligen var han världens mest humoristiska bluesmusiker och glädjespridare.
Den andra sidan av myntet - bluesmusikant och muntergök.
Han kom på uttrycksfulla beteckningar på gitarrljud, såsom järnbrinn och knallbeck.
Men när tvättmaskinen i stuga’ krångla´, så var han beredd å sälja kåken.
Små problem kunde bli gigantiska.
Han stupade i fält, med gitarren i näven och two-tone skorna på fötterna.
En blueshjälte.
Vänligen,
Karri
P.S.
På gravstenen borde det stå "Här vilar twistmusikern Sten Zetterlund".
Då får han ett sista gott () skratt. Ja vi bruka’ skojja om hur lite känd han ändå var,
och om att han inte sällan fick sitt namn felstavat.
Sven, jag hade turen att bo i Ställberg 1965. På så vis kom jag att hamna på Ljusnarsskolan i Kopparberg i högstadiet. Det var där jag träffade dig. Du bodde i Ställdalen. Vi blev snart jättekompisar och vi var båda bluesfantaster. Du var redan då makalös på munspel och din stora hjälte var Sonny Boy Williamson. Jag hade precis börjat lära mig spela gitarr och vi startade ett band med Carra från Bångbro på trummor och den mera sporadiske basisten Körven från Ställberg. Den senare var mer intresserad av Sven-Ingvars, vilket du fann oerhört komiskt. Hur som helst, vi övade in en liten repertoar och väntade på att engagemangen skulle börja hagla in. Vårt största - och möjligen enda - publika framträdande inträffade våren 1967. Det var en talangjakt i Ställbergs Folkets hus. Vi var generösa nog att låna ut vår förstärkare till konferencieren, så den stod och blev varmare och varmare tills det var dags för oss att äntra scenen. Jag tror vi hann spela nästan hela första låten, sedan small värmesäkringen. Ridå. Vår framtid låg i spillror. Vi var slut som artister. Vi gick hem och deppade. Jag har aldrig sett dig så ledsen, Sven. Kort därefter upplöstes bandet därför mina föräldrar flyttade från Ställberg och jag var tvungen att hänga med. Men du reste dig igen och resten är historia. Du blev en gigant på den svenska blues-scenen. Inte många i det här landet sjunger, lirar gitarr och spelar munspel bättre än du gjorde. Vi tappade kontakten en lång period, men återknöt vår vänskap i början av 90-talet, när din ständige följeslagare och vår gemensamme vän Karri förde oss samman igen. Sedan dess har vi hållit kontakt och jag väntade på att du snart skulle komma och hälsa på oss i England. Jag kan inte fatta att du är borta. Vi hade så himla kul ihop!
Sven, vi lärde känna varandra i årskurs 9 på Ljusnarsskolan i Kopparberg. Vi började lyssna på blues i lite popigare form som du uttryckte dig, typ John Mayall och diverse engelska 60-tals grupper. Snart började du leta efter bluesrötterna och jag hängde på! Den ena bluesgubben efter den andra upptäcktes. Vi träffades då och då efter skivköp för att lyssna och betygsätta alla låtarna! Kanske har jag dessa anteckningar kvar någonstans
Efter lumpen stannade du kvar i Södertälje och blev postiljon samtidigt som du etablerade dig mer aktivt som bluesartist. LP-skivor med Telge Blues, Blue Fire, Chicago Express gavs ut och jag har alla dessa kvar naturligtvis.
Men den allra första inspelningen med dig gjorde jag med en liten Philips kassettspelare på toa hemma i mitt föräldrahem i Bångbro! Du spelade " Train time" på munspel och stampade takten med ena foten. Tror den blev cirka 15 minuter lång. Kan den kassetten finnas kvar månntro Det här begav sig när vi gick på gymnasiet i Lindesberg.
Såg dig på scen i Kopparberg 9/12, 2016 och en dryg vecka senare var du borta. Svårt att ta till sig.
Sven, din insats för bluesmusiken kan inte överskattas! Vila i fred.
Med stor stor sorg fick jag meddelandet att du lämnat oss. Men jag är också oändligt tackam för att ha fått tillbringa fina stunder med dig både på scen men även privat. Tiden du bodde i Kalmar var bland det roligaste jag varit med om spelmässigt. Du bjöd alltid på humor, värme och har gjort en fantastisk musikalisk gärning. Tack Sven för din tid här.
Bästa Svännen, det blir tomt här på klotet utan dig. Mycket tomt.
Din röst- den känslofyllda, dina fingrars samspel över gitarren och munspelets toner finns ju kvar på skiva, CD, Youtube, MP3, kassettband, Spotify, Itunes och i alla konsertminnen men det är inte det som skapar tomhet för mig.
Tomheten för mig är att inte kunna höra din röst eller se dina pliriga skrattande busögon eller kunna krama om dig igen, att inte få ett litet pling på mobilen om något jag borde se på teve, att inte kunna hjälpa dig att montera ihop en dammsugare och sitta på din kökssoffa sen och hjälpa dig lösa korsord. Eller att inte få skratta mig öm i magen av dina roliga betraktelser över livet eller få lyssna till dina historier om hur låttexterna kommit till. Kommer spara dig i mitt hjärta. Du var en bra vän! Tack!
Kommer sakna dig mycket, men alltid minnas dig med ett varmt leende!
Jag saknar dig Sven! Otroligt mycket. Din musik med känslan av smärta har följt mig med glädje genom livet. Första gången i Södertälje (1975) på Puben William Shakespeare gjorde du stort avtryck på en känslig musikstil som gav upplevelse att du gav allt till din publik. Jag fick uppleva en sista gång av ditt fina spelsinne med fullkomlig känsla och fullt fokus på ge oss ditt allt och bästa till oss i publiken vid konserten i Gnarp 12 December 2016. Vi pratade några ord om ditt äldre band Blue Fire vilket jag är mycket glad över.
Du gav mig så mycket, din stil och Bluesen lever kvar vilket du lärde mig genom inspirationen och mitt intresse för munspel samt att kunna spela blues med känsla.
Stor saknad Per
Sven, jag älskar dig
jag kommer alltid att älska dig
det går inte bort
det tar aldrig slut
det försvinner inte
Och jag är tacksam för din kärlek
för varje stund vi hade tillsammans
oändligt tacksam att vi hittade varandra
Din Katri, frou Z